Olivskörd på Västbanken

Oliver är mycket viktiga för ekonomin på Västbanken. Enligt FN:s rapport deltar mer än hälften av befolkningen i olivskörden, som infaller i oktober-november.

Jag befinner mig på Västbanken under olivskörden och jag får vara med och skörda. Jag tycker att det är roligt att plocka oliver och det är trevligt att umgås med familjerna. Det känns nästan lite festligt när de stora familjerna arbetar tillsammans.

En dag hjälper jag Raide och hennes tre söner att plocka oliver. Vi brer ut stora tygskynken på marken, plockar oliverna som finns på grenarna längst ner och låter oliverna falla ner på tyget på marken. Sedan klättar vi i trädet för att nå resten av oliverna som finns högre upp i trädet. Vi samlar oliverna i säckar, som senare körs till olivpressen för att pressas till olivolja. Vid middagstid delar vi ris, kyckling och bröd kring samma skål, och sedan fortsätter vi plocka.

Tidigare år har en del palestinska jordbrukare haft svårigheter att skörda sina oliver trots att marken tillhör dem. Olivskörden har varit en period med våld och hot från israeliska bosättare mot palestinier som vill skörda sina oliver, och polis och armé har inte kunnat upprätthålla ordningen. Palestinierna äger marken, men de israeliska bosättarna tycks anse att marken tillhör dem. På grund av våld och trakasserier kan en del av palestinierna inte skörda på sin mark.

Frivilliga från olika israeliska och internationella organisationer hjälper till vid olivskörden för att genom sin närvaro hindra att någon utsätts för våld, och för att se till att den israeliska armén och polisen skyddar markägarens rättigheter. Jag finns med som en av dessa internationella.

I Yanoun skördade vi oliver under 3-4 intensiva veckor och allt gick bra det här året. Jag läser dock i en rapport om att olivträd blivit brända på en annan ort på Västbanken och får som e-post en annan rapport, som berättar att israeliska armén hindrat olivplockarna i Kufr Qalil från att skörda sina oliver, trots att de har laglig rätt att skörda alla sina oliver.

Jag var med och hjälpte till att skörda i Kufr Qalil under några dagar. Under de dagarna hade vi inga problem med armén, men en av dagarna var lite annorlunda. När Ursel och jag kommer till Kufr Qalil finns inga andra internationella eller israeler där. Bara barnen i familjen som äger marken är där och någonting oroar dem.

Ahmed berättar att de sett två bosättare nere vid olivträden innan vi kom. Jag ser inga bosättare och alla börjar arbeta som vanligt. Alla verkar dock mer spända än andra dagar och jag själv tittar också ofta upp emot bosättningarna, men ser inget speciellt. Jag kan bara hoppas att vi ska få plocka oliverna i lugn och ro. Så småningom slutar jag tänka på bosättare, jag bara plockar oliver och samtalar med de andra, och snart är det dags att gå hem.

”Five minutes”, säger Ahmed. Bara fem minuter till. Så hjälper jag honom ännu en stund att plocka oliverna från det sista trädet. Under tiden plockar de mindre barnen mandlar längre ner på berget. Ursel och jag är trötta och vill åka hem.

”Five minutes”, säger barnen och ber oss hålla utkik efter polisbilar, medan de snabbt plockar de sista mandlarna. De vill inte att vi lämnar dem innan de är klara. Vi avslutar arbetet för dagen och går hemåt. Ahmed ber oss än en gång att komma och hjälpa dem imorgon också.

När jag går nerför berget undrar jag, varför ska barnen vara rädda för armé, polis och bosättare när de arbetar på marken som deras familj äger?

Ännu finns det oliver på träden i Yanoun, men de ligger högre upp på berget. Det är ett område som ligger nära de israeliska bosättningarna och därför är det riskfyllt att arbeta där.

I juli kom ett utlåtande från Högsta domstolen i Israel som säger att de som äger marken har rätt att skörda och ta hand om den, och armé och polis är skyldiga att skydda den rättigheten. Rashid och några andra män i Yanoun vill gärna skörda sina oliver på berget, men det går inte eftersom armén inte vill ställa upp och skydda dem. Det verkar alltid finnas en orsak till att de inte kan komma och hjälpa, dem trots högsta domstolens utlåtande. Kanske kan de skörda oliverna imorgon, kanske den här veckan.  

”Inshallah”, säger Rashid. Om Gud vill.

 

Åsa Edström

5.12.2006