Möten med de kristna i Västbanken

Innan jag kom till Västbanken tänkte jag inte på att det fanns kristna palestinier, men under tre månader på Västbanken möter jag några av dem. De lider under den israeliska ockupationen tillsammans med sitt folk. När jag besöker dem kan jag inte göra något för att hjälpa dem i deras svåra situation. Kanske kan jag ge dem lite hopp genom mitt besök, och lova att försöka påminna de kristna i mitt eget land om situationen för de kristna i de ockuperade palestinska områdena.

Jacobs Well är en grekisk-ortodox kyrka i Nablus på norra Västbanken. Kyrkan är ljus och väggarna är dekorerade med vackra målningar och ikoner, som målats av prästen i kyrkan. Prästen arbetar för att kyrkan ska byggas upp efter att ha stått i ruiner. Utanför kyrkan står staplar med plattor för det nya golvet som ska läggas i kyrksalen. Traditionen säger att det var på den här platsen Jesus mötte den samariska kvinnan vid Sykars brunn. Jabal guidar oss runt i kyrkan och tar oss ner till brunnen. Han återger berättelsen från Bibeln och vevar upp vatten, så att vi får dricka av vattnet.

Jakobs brunn är en viktig plats för kristna pilgrimer, men tyvärr ser man nästan inga pilgrimer här längre. Nablus är omringat av vägspärrar, checkpointer. Här finns mycket frustration över den israeliska ockupationen och därför finns här också en aktiv motståndsrörelse. Ofta förekommer räder utförda av den israeliska armén och nyheter från Nablus handlar ofta om våld. Nästan inga pilgrimer eller turister vågar besöka Sykars brunn som situationen är nu.

En söndag går jag på gudstjänst i anglikanska kyrkan i Rafidya i Nablus. Gudstjänsten är på arabiska, men vi som inte kan så mycket arabiska får ett häfte med liturgin på engelska och diakonen som leder gudstjänsten återger delar av predikan på engelska.

Cirka fyrtio personer deltar i gudstjänsten och efter gudstjänsten kommer flera av dem fram och hälsar på oss. ”Välkommen”, säger de.

Efteråt dricker vi kaffe hemma hos Martina, och hon och en annan kvinna berättar om hur de upplever sin och de kristnas situation i Nablus. De är glada över att utlänningar kommer på besök till deras kyrka. De tycker att kyrkorna i Jerusalem får många besökare, medan de kristna i Nablus känner sig bortglömda. De har ingen pastor i kyrkan och är beroende av att någon kommer utifrån och har hand om deras gudstjänster. Det fungerar ganska bra, en diakon eller pastor kommer varje söndag från Jerusalem eller någon annan plats.

Ett sådant system är väldigt sårbart på grund av att kyrkan ligger i Nablus. Det händer att diakonen eller prästen inte kan komma in i staden på grund av problem i checkpointen utanför Nablus. Då får församlingen klara sig själv och fira gudstjänst utan präst eller diakon.

Martina berättar att många kristna lämnat Nablus och de palestinska områdena. Livet är svårt på grund av ockupationen och kristna som har en god utbildning lämnar landet. Därför har antalet kristna i Nablus minskat drastiskt.

I Betlehem på södra Västbanken besöker jag First Baptist Church. Jag blir hjärtligt välkomnad. En sånggrupp leder lovsånger på arabiska. Jag känner igen ett par sånger och försöker sjunga med på engelska och svenska. Sången och bönerna är hängivna. Också här tar sig pastorn tid att översätta en del av predikan till engelska. Han pratar om problem som vi måste övervinna. Han tar muren som skiljer Betlehem från Jerusalem som exempel. Den skiljer Betlehem från Jerusalem och ger många problem för dem som behöver ta sig från Betlehem till sina arbetsplatser i Jerusalem.

Efter gudstjänsten kommer mannen som spelade piano fram till oss. Han undrar om det finns något vi kan göra för att göra det lättare för honom att ta sig till sitt arbete. Han arbetar inne i Jerusalem och för honom är muren ett problem han möter varje vardag. Tyvärr, så kan vi inte göra något åt Israels krav på säkerhet, men jag har sett problemen kravet på säkerhet skapar.

Klockan fem samma morgon stod vi i mörkret utanför checkpoint 300 vid muren och väntade. Den här mannen och 600-700 andra hoppades att checkpointen skulle öppna i tid för att de skulle hinna i tid till sina jobb. I checkpoint 300 i Betlehem måste den här mannen varje morgon köa utomhus, tränga sig fram till nästa kö, ta av skor och jacka, gå igenom säkerhetskontroll med metalldetektor, ställa sig i nästa kö, visa upp identitetshandlingar och giltiga tillstånd för att kunna ta sig till sitt jobb som ligger 15 kilometer bort. Att ta sin bil genom checkpointen är inte att tänka på. Han säger att han ska försöka flytta från Palestina så fort han får möjlighet. Han är ännu en kristen som vill lämna det heliga landet.

 

Åsa Edström

9.1.2007